-

Och jag kan känna tacksamhet på något konstigt sätt över att jag har HIV och inte cancer.

För mig handlar det inte om NÄR jag dör av min sjukdom. Jag kommer att leva ett långt liv med mina mediciner. Tyvärr är cancer riktigt lurigt och det finns inga garantier.

En i min närhet har cancer nu och går på behandling för det. Han försöker vara positiv och se framåt men samtidigt har det kommit bakslag som är jobbiga. Han vet inte om min diagnos men ibland vill jag berätta för honom för att visa att han inte är ensam med att ha en jobbig diagnos. Han kommer att klara detta, hans prognos ser bra ut.

Min behandling som jag får är några tabletter varje dag. De har visserligen gjort mig illamående ibland men med perspektiv på saker och ting så är det en fis i rymden om man jämför med behandlingen som många cancerpatienter får. (Nog för att vi alla beklagar oss då och då, men det får man göra!) Men jag kommer aldrig behöva fundera på ifall jag kommer överleva eller inte.