-

Efter att ha pratat med varandra så kom jag och J på att det vore bäst att göra en abort i alla fall. Min hjärna förstår att det är för det bästa, för alla inblandade. J är inte redo. Han vill att det bara ska vara vi ett tag till. Jag med. Men för mig väger ett barn större än att vilja vara bara vi ett tag till. Jag är livrädd för att något ska gå fel om jag gör en abort. Jag är livrädd för att inte kunna få barn i framtiden. Och någonstans har jag alltid sett framför mig att om jag gör en abort en dag så kommer det bli komplikationer och det kommer sluta i att jag aldrig kan få barn.

Jag har pratat med en sjuksköterska på den klinik jag går annars och hon hjälpte mig att boka en tid hos läkare för att se hur långt gången jag är och vilka metoder man kan använda sig utav. Men jag tror mer och mer att jag kommer få panik då det är dags och kommer inte kunna genomföra det. J är rädd för att om vi behåller det så kommer vårt förhållande att ta slut. Jag förstår hans rädsla, jag är också rädd för det. Vi bor inte tillsammans nu. Och allt är inte som det var innan vi gjorde slut, det är inte 100% mellan oss, vilket inte är så konstigt heller.

Jag är rädd för att jag kommer hata mig själv i all framtid om jag gör detta. Och jag tänker på det många säger "Man ångrar aldrig ett barn". Samtidigt vill jag inte att J ska tvingas in i något. Och jag vill inte bli ensam förälder. Jag vet att det går. Jag är själv uppvuxen med separerade föräldrar sen jag var 5-6 år gammal. Men jag vill att mina framtida barn ska ha en närvarande pappa, och jag vill bli gammal med J.


Tack för alla era fina kommentarer, de betyder jättemycket för mig.
Du som ville komma i kontakt med mig kan göra det på hivbloggen@gmail.com