Magen håller inte med hjärnan
Magen säger: Usch, jag vill inte ha dem. De får mig att bli bubblig.
Hjärnan säger: Sluta fjanta dig. Du vänjer dig snart...
I väntan på att se hur det blir så spelar jag lite Sims. Och jag är glad över att vara hos J. Min telefon är ännu inte fixad nämligen. Men här kommer man åt civilisationen i alla fall :)
Tack för intressant och välskriven blogg! Jag har som hivpositiv, svensk, heterosexuelll, kvinnlig akademiker utan missbruksbakgrund haft svårt att hitta människor som delar min socioekonomiska bakgrund och som också är drabbade av HIV och därför känt mig rätt ensam. Håller med om att det är jobbigt med medicinerna. Jag fick min HIV diagnos i höstas vid en rutinmässig screening pga graviditet och äter nu mediciner sedan v 20 för att skydda barnet mot smitta. Någonstans så blir ju "sjukdomen" mera påtaglig för en själv när man medicinerar vilket kan kännas lite jobbigt. De biverkningar som jag upplevde de första 2-3 veckorna som främst handlade om illamående gick sedan över och sedan dess har jag faktiskt mått bättre än innan jag påbörjade medicineringen, bl a har huvudvärken som jag brukade uppleva lite från och till försvunnit.
Josefin! Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig (eller med tjejen som skriver Hivbloggen) och prata om era erfarenheter och ångest!
Hej Josefin!
Här är en till! :) Jag är en svensk tjej på 25 år utan missbrukarbakrund. Vi är nog fler än vi tror känns det som... Vi är nog en grupp som ökar iallafall. Jag blev också upptäckt i samband med rutin hiv test under graviditet. Jag har nu två pigga friska döttrar! En på 2år och en på 1 månad, den första förlöst med kejsarsnitt och den andra vaginalt. Om du har något du undrar över gällande graviditet eller barn och hivsmitta eller något annat kan du höra av dig till mig om du vill! :) hivmamma@hotmail.com Hoppas allt går bra med din graviditet!
