The secret

Idag, när jag satt på en föreläsning i skolan så kom jag och tänka på WAD 2009 (World AIDS Day). På söndag är det tydligen något lopp som ska springas. Och jag kom på tanken; tänk om föreläsaren (en annan än den vi hade såklart) bad de som på något sätt påverkas av HIV, alltså de själva, någon i familjen eller vänner.

Hur många skulle våga ställa sig upp. Procentuellt av de som faktiskt är påverkade av det. Och sen göra samma sak fast då om diabetes eller cancer.

Om de frågade lite mer allmänt, alltså om vänner eller familj och en själv så skulle jag faktiskt resa mig upp. Folk får tro vad de vill. Jag kan ju alltid säga att det är en vän som är drabbad. Jo, det är en sak som jag har blivit bra på nu, att ljuga men hålla mig så nära sanningen som det går.

Som när någon frågar mig om hur jag vet saker om HIV (när någon säger något som inte alls stämmer) så svarar jag antingen att det är en kompis som är HIV-positiv eller att jag har skrivit ett arbete om det i skolan. Det brukar få tyst på dem. Och när jag åler iväg på saker som har med det att göra, ja då är det antingen politiksaker eller besök hos någon kompis i en annan del av landet.

Sen brukar folk inte fråga mer ingående :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0