Rättsprocessen
År 2007.
21 maj: Samtal från polisen
22 maj: Fick mitt besked
Här har polisen haft en pågående utredning och det visar sig att det inte bara är mig som han har smittat. Nej, ytterligare en tjej blev smittad. Ungefär ett år efter mig.
Dessutom så hade han varit otrogen, med inte mindre än 5 stycken. På 8 månader. Och jag frågar mig hur jag kunde vara så blind men jag kan inte svara på det.
Han hade dessutom ljugit om mer än så. Han skulle inte fylla 20 i mars 2005, han skulle fylla 30.
I oktober 2007 är det rättegång. Jag har redan vittnat på en videoinspelning men jag pratar med min advokat och jag säger att jag vill vara där. Så att jag kan se honom i ögonen och kanske få ett svar på varför han inte sa något.
Mamma följer med, men hon är inte med inne i salen. Jag vill inte redogöra för vårt sex så att hon hör då jag inte är helt bekväm med att prata om det inför henne. Min kurator från sjukhuset är med också. Hon får vara med i salen. Bredvid mig där jag sitter har jag åklagaren på min vänstra sida och min advokat på min högra sida. Mitt emot mig sitter han. Han som smittade mig. Den numera 32-årige HIV-mannen, som han har kallats i media.
Jag får en ursäkt av honom faktiskt. Det hade jag inte räknat med. Dessutom berättar han att han var rädd för hur jag skulle reagera ifall jag visste. Jag svarar då att min nuvarande pojkvän vet, och han tog det väldigt bra. Det har även mina kompisar gjort. Jag hade nog blivit rädd men så fort chocken hade lagt sig så hade det känts helt okej.
Men han gav mig inte ens en chans...
21 maj: Samtal från polisen
22 maj: Fick mitt besked
Här har polisen haft en pågående utredning och det visar sig att det inte bara är mig som han har smittat. Nej, ytterligare en tjej blev smittad. Ungefär ett år efter mig.
Dessutom så hade han varit otrogen, med inte mindre än 5 stycken. På 8 månader. Och jag frågar mig hur jag kunde vara så blind men jag kan inte svara på det.
Han hade dessutom ljugit om mer än så. Han skulle inte fylla 20 i mars 2005, han skulle fylla 30.
I oktober 2007 är det rättegång. Jag har redan vittnat på en videoinspelning men jag pratar med min advokat och jag säger att jag vill vara där. Så att jag kan se honom i ögonen och kanske få ett svar på varför han inte sa något.
Mamma följer med, men hon är inte med inne i salen. Jag vill inte redogöra för vårt sex så att hon hör då jag inte är helt bekväm med att prata om det inför henne. Min kurator från sjukhuset är med också. Hon får vara med i salen. Bredvid mig där jag sitter har jag åklagaren på min vänstra sida och min advokat på min högra sida. Mitt emot mig sitter han. Han som smittade mig. Den numera 32-årige HIV-mannen, som han har kallats i media.
Jag får en ursäkt av honom faktiskt. Det hade jag inte räknat med. Dessutom berättar han att han var rädd för hur jag skulle reagera ifall jag visste. Jag svarar då att min nuvarande pojkvän vet, och han tog det väldigt bra. Det har även mina kompisar gjort. Jag hade nog blivit rädd men så fort chocken hade lagt sig så hade det känts helt okej.
Men han gav mig inte ens en chans...
Kommentarer
Postat av: Carrou bloggar
Sv: Åh det är jobbigt att läsa om det du varit med om, så hemskt. Jag hoppas att det ändå går bra för dig och att du kan försöka gå vidare med livet! Det är starkt att våga skriva om allt för som du skrev finns det mycket fördomar. Det behövs fler som du! Kramar!
Trackback
