En resa utan slut

Jag trodde att allt var över då hovrätten höll fast vid tingsrättens dom. Men så var inte fallet.
Min resa hade knappt påbörjats.

Idag har jag väl tagit mig ut till flygplatsen, så långt har jag kommit på min resa. Men det dröjer tills jag kan sola på den där söderhavsön och dricka drinkar ur kokosnötter.

Dock intalar jag mig ofta att jag har kommit längre och jag beter mig så utåt. På insidan är jag rädd, och jag vet inte vad jag ska göra.
Jag förnekar inte att jag har tänkt ta den enkla vägen ett par gånger. Men det finns saker som inte gör det värt. Sist var i förra veckan. Det gick inte bra med en skolsak och det var droppen. Och jag tänkte man kanske ska hoppa? men jag var aldrig på väg att göra det, det var mest en känsla av att vilja göra det och slippa de andra sakerna.

Jag kom hem, la mig i sängen och drog täcket över huvudet. Och somnade.
4 timmar senare vaknade jag, och min sambo var inte överlycklig över att jag sov så mitt på dagen, men mest tror jag att han oroade sig över mig. Han vet att när jag sover så, och sen kan sova utan problem på kvällen. Ja, då mår jag inte bra...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0