Nya mediciner, ett nytt jag?
För en månad sen ungefär började jag med nya mediciner. Eller rättare sagt, gick tillbaka till en av de jag hade förut men bytte ut två. Så tar två olika. Fast totalt tre tabletter per dag. Isentress och Kivexa. Nackdel är att Isentress ska tas två gånger dagligen. Jag har missat några morgondoser då jag inte har fått in någon rutin på att alltid ha tabletter med i väskan. Men jag jobbar på det.
Tog prover i måndags och allt såg bra ut antar jag (de brukar höra av sig om något är tokigt). Men slapp att åka till Huddinge för att ta prover. Hade gått en hel arbetsdag annars. Nu var jag bara borta från jobbet i en timme.
Mitt psykiska mående är väl som förut. Men medicinen jag skrev om i förra inlägget hjälper. Men jag tror ändå att det är mer än "bara" PMDS:en som spökar. För jag mår piss även när jag inte borde enligt PMDS-kriterierna. Så jag bad sjuksköterskan att sätta upp mig på en telefontid till min läkare så vi kan ta det vidare. Tyvärr dröjer det en liten stund innan den tiden är men det är ändå lättare på något sätt när man har ett datum. Lite nedräkning och man vet att något är på gång.
Jag tror att lite kan bero på att jag berättar halvsanningar för så många. Om det här. Jag berättade för kollegor att jag skulle på kontroll. Men för något annat. När sista provet skulle tas på mitt minsta barn så sa jag att det var ett läkarbesök hon skulle på. Jag är så galet rädd för hur vissa personer skulle hantera sanningen. Jag har ganska många vänner och framförallt släktingar som inte känner till min diagnos. Och det stör mig.
Men jag vet inte hur de skulle hantera det. Är det värt det? Det känns också som att det blir jobbigare och jobbigare att berätta. För jag har ju ändå vetat om det i snart tio år. Varför sa jag inget tidigare?
Allt är inte rosenrött och skimrande
För en tid sen bytte jag medicin. Gick från tre tabletter till en. Gick jättebra i 1,5 vecka, sen kom problemen.
Jag kunde inte sova. Jag låg och vred mig i timmar. Var inte trött heller. Men efter att inte ha kunnat sova i 1,5 vecka så ringde jag mottagningen och kort därefter bestämdes att jag skulle gå tillbaka till de mediciner jag hade innan.
De funkar ändå ganska bra. Men min mage mår inte bra av dom. Dessutom fick jag nyligen diagnosen PMDS av en gynekolog. Har eskalerat sen andra barnet föddes och för några månader senare var det nattsvart i två veckor. Jag ville inte göra någonting. Ingenting kändes bra eller roligt. Skrattade för att jag skulle göra det, inte för att jag ville.
Eventuellt finns det en depression i bakgrunden men det blir tusen gånger värre från ägglossning fram till mens. Så jag fick en medicin, Premalex, som ska hjälpa. Har tagit det en cykel och det var som natt och dag jämfört med cykeln innan. Ganska jobbigt ändå att behöva ta antidepressiva 1-2 veckor i månaden men det funkar så får vara glad för det.
Annars rullar livet på, med sina gupp och svängar. Ska börja nytt jobb snart så får se hur det känns. Kommer att byta mediciner ganska snart igen och hoppas på mindre biverkningar än sist i alla fall.
En helt annan vardag
Det är skillnad att gå från att ha ett barn till att ha två. Från att kunna ge full uppmärksamhet till ett barn. Till att ibland inte kunna ha fullt fokus på något av barnen.
Det ständiga dåliga samvetet. Förstår nu varför de säger så.
Samtidigt är det underbart att se tjejerna. Jag vet inte vem som är gladast över sin syster. Den lilla skiner som en sol så fort stora är i närheten och tittar alltid på henne. Den stora pratar ofta om lilla och kramar, pussar och klappar så fort hon får chansen. Lite hårdhänt ibland men för det mesta går det bra.
Med första barnet var det enkelt att följa med på saker och ting. Det gjorde inget om vi kom hem samtidigt som pappa. Nu har vi en tid att passa varje dag på förskolan (när stora är där). Dessutom är hon där mindre än vad som är tillåtet här, även om vi har möjligheten att ha henne längre så vill jag inte det. Hon ska också få njuta av att gå hem tidigt. Leka i parken, ta 45 minuter på sig att gå sträckan som annars tar 15 för det ska klättras, kollas på löv...ja, allt som kan intressera en 3,5-åring.
Jag älskar min vardag. Jag var less på mitt jobb innan jag gick på ledighet, det är inget jag hymlar med. Jag trivs med att vara hemma. Mycket mer än jag gjorde sist. Nu vet jag hur fort det går. Det står inte på, sen går hon. Och då blir det inte en lugn stund.
Jag älskar min vardag. Jag var less på mitt jobb innan jag gick på ledighet, det är inget jag hymlar med. Jag trivs med att vara hemma. Mycket mer än jag gjorde sist. Nu vet jag hur fort det går. Det står inte på, sen går hon. Och då blir det inte en lugn stund.
Det är inte så ofta jag sitter vid datorn nu, men är det något du undrar över så skriv en kommentar så får jag en notis. Om du hellre vill maila mig på [email protected] så gör det, men skriv gärna en kommentar med för jag får ingen notis om mailen.
Sommar och sol
Livet som tvåbarnsmamma går i ett. Tid, vad är det? Något som swishar förbi.
Det rullar på ganska bra ändå. Minsta får ersättning eftersom jag ju inte får amma. Har funkat bra sen dag ett, inte ont i magen eller något sånt.
Äldsta har börjat undra lite över mina tabletter som jag tar till middagen. Verkar ändå acceptera att det är mina mediciner och jag tar dem för att inte bli sjuk. Lite som att pappa tar vitaminer på morgonen och att Mini får d-droppar. Vill liksom inte smussla men vill samtidigt inte att hon ska oroa sig. Svår balansgång. Hade ju kunnat vänta med att ta dem men finns en liten risk att magen inte fixar det på tom mage.
Äldsta har börjat undra lite över mina tabletter som jag tar till middagen. Verkar ändå acceptera att det är mina mediciner och jag tar dem för att inte bli sjuk. Lite som att pappa tar vitaminer på morgonen och att Mini får d-droppar. Vill liksom inte smussla men vill samtidigt inte att hon ska oroa sig. Svår balansgång. Hade ju kunnat vänta med att ta dem men finns en liten risk att magen inte fixar det på tom mage.
Önskan från Julia
Jag fick en förfrågan om att skriva om vilka mediciner jag tar och lite annat.
Så här kommer det :)
Jag tar tre tabletter varje dag. De heter Norvir, Kivexa och Prezista. Tidigare åt jag Truvada istället för Kivexa men det är färre biverkningar på lång sikt med Kivexa så då tyckte min läkare att jag skulle byta.
Inte mig emot då den dessutom är väl beprövad om man vill bli eller är gravid. Vilket jag är. Åt Truvada under förra graviditeten och det gick bra för både mig och barnet (fanns studier i andra länder som visade bra resultat).
Just nu pågår Musikhjälpen 2014 och temat i år handlar om att stoppa spridningen av HIV.
Vi som bor i Sverige är oerhört lyckligt lottade. Vi får mediciner, gratis. I många andra länder måste man själv betala sin medicin. Och jag har räknat ut att mina mediciner kostar runt 4000 per månad. 4000 är mycket pengar. Men det hade kostat väldigt mycket att låta en ung, i övrigt frisk person, att vara så sjuk att hon eller han utvecklar AIDS. Dessutom så är risken att jag smittar min man eller mina barn obefintlig. Annars hade vi varit ännu fler som behövt mediciner. Så ni förstår att det ändå är värt det i det långa loppet.
Om jag inte smittar någon så stannar smittan med mig. Och det är inte vi som vet om vår smitta som är farligast ur smittosynpunkt. Det är de som inte vet om sin diagnos. Så hade jag det i över två år, utan att jag visste om det. Tack och lov smittade jag ingen under den här tiden.
Jag är så glad för att Musikhjälpen har det här temat i år för det är oerhört viktigt. Ämnet kommer upp, och all den kärlek och stöttning som kommer från alla som bidrar på något vis. 50 kronor räcker till ett års förbrukning av kondomer = minimal smittorisk så länge kondomen används rätt. Var 15:e sekund smittas någon i världen med HIV. 4000 dör varje dag i AIDS, för deras kroppar kan inte längre bekämpa enkla infektioner. Det är helt vansinnigt för det behöver inte vara så. För 200 kr kan 25 blivande mammor testas för HIV. Upptäcks det att hon har HIV finns det åtgärder man kan göra för att skydda barnet så det inte blir smittat.
Kunskap är verkligen makt i den här frågan. Det är dags för rejäl kunskap, sexualundervisning, mediciner för de som behöver och att jobba bort stigmat som det kan innebära att få HIV. Då slutar det komma råd om att man kan bli frisk av att ha sex med en oskuld, eller att det räcker att äta nyttigt. Det är ren bullshit.
Det här blev ett långt inlägg. Jag hoppas att det inte blev alltför rörigt. Det är svårt att skriva ordentligt när man tycker något är så pass viktigt. Om du undrar något, skriv en kommentar eller släng iväg ett mail till [email protected] Vill dock varna för att jag är ganska långsam på att svara på mail men kommentarer ser jag direkt.
Long time no see
Det har varit en lång och skön sommar för mig. Och väldigt lite tid att kunna sitta ifred vid en dator. Känns inte helt lämpligt att sitta framför släkt och vänner och blogga. Dessutom när långt ifrån alla vet.
Livet rullar väl på kan man säga. Jobbar lite på det där med syskon men ingen lycka än så länge. Vi vet ju inte riktigt hur man gör barn då vår förstfödda bara blev till så att säga (fulla och ja, hur det var med skydd minns vi inte).
Fått klartecken från min läkare att det är bara att strunta i skydd under den mest fertila perioden så det gör vi. Ursäkta smått detaljerad info men jag har inte så mycket intressant att skriva om.
Hade fått några mail såg jag. Har inte kollat den sen i maj/juni någon gång. Om du har en fråga som du inte vill ställa här i bloggen är du välkommen att göra det här: [email protected]
Men var beredd på att ett svar kan dröja lite. Om jag får en kommentar här så ser jag det nästan direkt.
Livet rullar väl på kan man säga. Jobbar lite på det där med syskon men ingen lycka än så länge. Vi vet ju inte riktigt hur man gör barn då vår förstfödda bara blev till så att säga (fulla och ja, hur det var med skydd minns vi inte).
Fått klartecken från min läkare att det är bara att strunta i skydd under den mest fertila perioden så det gör vi. Ursäkta smått detaljerad info men jag har inte så mycket intressant att skriva om.
Hade fått några mail såg jag. Har inte kollat den sen i maj/juni någon gång. Om du har en fråga som du inte vill ställa här i bloggen är du välkommen att göra det här: [email protected]
Men var beredd på att ett svar kan dröja lite. Om jag får en kommentar här så ser jag det nästan direkt.
Nya mediciner - ingen påverkan
För ett par veckor sen bytte jag ut en av mina mediciner.
För ett par månader sen så tog de ett test när jag ändå lämnade blodprov för att se om jag bar på en viss gen.
Det provet gav i alla fall resultatet att jag skulle med största sannolikhet inte reagera på bytet till den nya medicinen. Väldigt häftigt att de kan kolla sånt på ett blodprov. Lite sci-fi-känsla över det hela.
Livet rullar på, fort som fan. Har påbörjat nedräkning till semester och lite annat skoj.
Men fram tills dess är det jobba som gäller. Något som jag just för tillfället inte är så sugen på. Men det är nog semester-suget tror jag. Jag behöver en paus. På så vis är våren bra för det är många röda dagar och klämdagar som man kan ta ut. Himlarns trevligt.
Ibland suger det att vara anonym. Jag brukar inte använda det uttrycket så ofta men just nu kändes det bra. Jag vill ju kunna berätta allt roligt som är tänkt att hända i sommar. Nåja, ni får veta sen. Bara jag ser till att få tummen ur och blogga ibland. Har varit katastrofalt dåligt under en ganska lång tid nu.
Men ändå är ni en del som kikar in här varje dag. Kom ihåg, om ni undrar något: Fråga!
Extra läkarbesök
Det blev ett extra läkarbesök idag. I normala fall går jag två gånger om året och tar prover samt träffar läkare.
Men då de vill att jag byter ut en av mina mediciner så blev det ett extra besök idag.
Anledningen till att de vill att jag byter är för att det är mindre biverkningar med den här medicinen som jag ska få, om man ser på det på lång sikt. Den jag har nu är bra och jag märker inget av den men den nya är bättre.
Den är bra också om jag blir gravid igen för den är helt okej. Det är mina mediciner nu med men tidigare var de inte godkända även om de hade sett att det fungerade bra.
Men jag ska äta upp de tabletter jag har nu. Känns onödigt att slänga så dyra mediciner om det inte är akut. Medicinerna är gratis för mig, men de betalas genom skatten och jag gillar inte att slösa pengar, för i slutändan kommer de från oss alla. Så om några veckor byter jag. Får hoppas att det ågr smidigt men det ska det göra. Jag fick göra ett prov för ett tag sen där de kunde se om jag var en bra kandidat för medicinen, vilket de flesta är. Jag är inte så kunnig inom området men de kunde se på generna om det fanns en större risk att uppleva biverkningar om man hade/inte hade den genen/typen. Häftigt i vilket fall!
Tusen tankar
Jag har en massa saker som snurrar i huvudet som jag gärna skulle vilja dela med er.
Det är dock nackdelen med att skriva anonymt. För om jag berättar de sakerna så kan igenkänningsfaktorn höjas ganska mycket.
Hur som. Jobbet och dottern tar upp det mesta av min tid. För det mesta vill jag bara gå och sova efter att hon har somnat. Men jag hamnar i soffan och rätt var det är så är klockan alldeles för mycket i förhållande till när jag ska gå upp.
Sist jag var hos läkaren så pratade vi om barn 2 och så. Och nu blev det ju lite hoppsan med dottern, men med nästa så är det helt ok att vi skippar skydd. Mina värden är så bra och det är så rekommendationerna ser ut nu. Jätteskönt att de har släppt på det. Även om det känns främmande att inte ha kondom på vid sex. Nåja, det är lite tid kvar tills dess så vi har nog hunnit vänja oss vid det när det väl blir barn.
Nu ska jag göra samma roliga syssla som görs varje månad - betala räkningar. The fabulous life of an adult...
Nytt år, nya utmaningar!
2013 var ett ganska så pissigt år faktiskt. Fast bra på vissa sätt. Riktigt uselt på andra sätt.
2014 kommer bli bättre. Jag känner det på mig. Det är många roliga saker som kommer hända under året.
Jag hoppas att ni hade det bra under jul och nyår. Jag har då haft det, fast här, där jag är anonym så erkänner jag att det är skönt att komma hem efter att ha varit borta. Och sen har jag saknat jobbet lite faktiskt med. Jag tror att jag får jobba mer på det där med att vara ledig, verkar inte vara så bra på det.
Som ni märker så har jag lite idétorka. Är det något du vill att jag ska prata om? Har du någon fråga? Släng iväg en kommentar så svarar jag vid första bästa tillfälle
Älskade barn
Det är få saker som får mig att må så bra som min dotter gör. Hon är värd allt. Verkligen allt.
Har jag en dålig dag så räcker det med ett leende och ett "Mamma bäst" så känns allt mycket bättre.
För två år sen låg hon fortfarande i min mage. Nog förstod jag att det inte skulle vara en dans på rosor att bli förälder men det är så mycket bättre än vad jag hade väntat mig. Även om det känns jobbigt vissa dagar.
Julen för två år sedan fick jag de första bebiskläderna till min dotter. I år kommer hon få kläder som är nästan dubbelt så stora som de var då. Tiden går på tok för fort. Arbetsveckorna bara försvinner iväg, och helgerna ännu snabbare.
Nej, dags att kolla vidare på julklappar. För om jag fortsätter i den här takten så blir det knappt några i år...Och det går ju inte!
Snart jul
Ja, snart är det jul. Jag vet att det inte ens är i mitten av november men med tanke på hur ofta jag (inte) uppdaterar så lär det ju nästan vara jul nästa gång.
Imorgon är det fars dag och min sambo ska få frukost på sängen och en present från vår dotter. Eller ja, jag var ju och fixade den. Ska se om hon är sugen på att göra en teckning imorgon bitti. I så fall får han en sån också.
Livet rullar på rätt bra nu faktiskt. Fast tiden går för fort, alldeles för fort. Men det om något är väl ett bevis på att vi har roligt?
Svar på kommentar
Kommentaren finns ett par inlägg ner, den var ganska lång så jag skriver bara svaret.
Hej!
Tack snälla du!
Det måste vara jättejobbigt att ha sådan ångest som du beskriver. Jag har ganska lite erfarenhet av ångest men jag tror att du också förstår att det enda sättet att få stopp på just den här ångesten är att testa dig. Det är ingen rolig grej. Men du har svaret på en kvart om du gör ett snabbtest. Och det är ganska lite tid och energi jämfört med ångesten, eller hur?
Sannolikheten att smittas av HIV är ganska låg. Även om en ligger med en HIV-positiv person.
Jag har inte heller alltid varit den bästa personen (är inte det nu heller, men jag gör mitt bästa för att vara det) och ibland så har jag tänkt att det här har jag råkat ut för just för att jag betett mig illa. Jag svek en väldigt nära vän i samband med att jag blev tillsammans med han som smittade mig. Men sen är det faktiskt så att det är ju inte därför. Karma is a bitch, men inte en så stor bitch.
Jag känner flera kvinnor som inte har haft ett förhållande när de fått sin diagnos. Men de som jag vet sökte kärlek har faktiskt hittat den. I väldigt härliga och trevliga personer som är open minded.
Jag och min sambo var ifrån varandra under en tid och under den här tiden så hann jag med både ett one-night-stand (som jag självklart berättade för att jag har HIV och lite info hur det funkar, långt innan vi ens var i närheten att gå hem tillsammans, men ja, det gjorde vi sen) och ett kortare förhållande.
Visst, kondom gäller. Men när en är van vid det så är det faktiskt inte så jobbigt eller bökigt. Min sambo klagar inte det minsta. Även om det ju fanns vissa fördelar med att inte använda kondom...spontaniteten är ju inte densamma som den var våra första månader tillsammans innan jag visste om min diagnos.
Jag har berättat innan vi ens varit på gång att ligga med varandra. ONS:et fick veta redan på krogen, ett par timmar innan vi faktiskt gick hem tillsammans. Han som var mitt korta förhållande berättade jag för någon dag efter vi hade legat i sängen och hånglat en kväll. Jag satte stopp där. Och jag berättar nästan alltid på en så neutral plats som jag kan. Brukar nästan alltid bli ute, på en promenad. Det är det bästa. Så länge det inte är en massa folk. Men om det är det, så rör man på sig och de fattar inte direkt vad man pratar om. Så det är skitbra!
Och ingen av de som jag har berättat för har berättat vidare, vad jag vet. Men jag vet tyvärr de som råkat ut för rykten och att några de har berättat för har spridit "nyheten".
Hittills har inga av mina vänner som vet om min diagnos tagit avstånd eller något sånt alls. Det är snarare så att jag har kommit närmare de jag har berättat för.
Min sambo har inte HIV, trots att vi hade oskyddat sex i flera månader. Men jag vet de par där båda har HIV. Till viss del så förstår de ju varandra på ett helt annat sätt och sen behöver de inte oroa sig för att smitta sin partner. Fast det gör inte jag, särskilt inte efter att jag började med mediciner och fick ner virusnivåerna så de inte kan se viruset i mina prover.
Precis när jag började med mediciner så mådde jag lite illa. Men det var för att jag fick en kapsel, och tydligen var det inte ovanligt att må illa av just kapseln. När den byttes till en tablett istället så har jag bara mått illa om jag tagit medicinen utan mat eller när jag åt för ett tag sen och tar medicinen på nästan tom mage. Men det vet jag nu så äter alltid något då jag tar medicinerna. Och det är faktiskt den enda biverkningen. Annars mår jag jättebra faktiskt. Jag vet en person som fått ta hjälp av plastikkirurgi och injektioner som berodde på medicineringen. Men det beror på att hon fick mediciner redan som barn och då var de dels inte lika bra plus att mängden var helt annorlunda, ett 20-tal tabletter minst per dag. Jag tar tre. Det finns de som tar en.
I min värld så är det så många saker som är värre än HIV. Men innan jag visste om min diagnos så var det bland det värsta som kunde hända. Nu hände det. Och det har gått förvånansvärt bra. Jag förstår att du är rädd. Men på något vis så är det väl ändå bättre att veta än att oroa sig?
Om du bor i Stockholmsområdet så erbjuder Noaks Ark anonym testning en gång i veckan och då har du svar på en kvart och du behöver inte ens uppge namn eller något. Finns säkert på andra ställen med men detta känner jag till.
Om du undrar något mer så fråga bara, det är därför jag har bloggen.
Och bra att du skrev en kommentar, för de ser jag snabbt!
Massa kärlek och massa kramar! Du fixar det här, kom ihåg det. Och annars - fake it 'til you make it
First of all
Oj, vad jag blev positivt överraskad av att se statistiken. Jag lär vara en av de sämsta på att uppdatera men ändå är det flera som går in här varje dag.
Livet har kommit emellan bloggen. Att sova lite för lite under lång tid har tagit ut sin rätt. Sen vill jag helst inte se en dator på kvällarna, det gör jag hela dagen på jobbet. Och blogga från telefonen eller surfplattan känns inte bra heller, då det inte är lika lätt att hålla kvar anonymiteten (på datorn använder jag inkognito-läge, sen hur mycket det hjälper vet jag inte).
Ska svara på en lång kommentar alldeles strax så idag blir det två hela inlägg. Jag vet, plötsligt händer det.
Dåligt med tid
Nackdel med att blogga anonymt: Måste sitta privat och se till så ingen ser vad jag skriver. Dessutom sitta vid en dator som inte loggar allt jag gör.
Så nu vet ni varför jag varit så galet dålig på att uppdatera.
Men med jobb, förskolehämtningar/lämningar och allt det innebär plus familjeliv, träning, kärlek och lek så finns det inte så mycket tid över till att sätta sig vid datorn och blogga. Så sugen är jag inte att sätta mig när jag jobbat hela dagen framför en dator.
